Nu fram tills i går har jag mått bra i 2 veckor men det tar mycket längre tid för att huvudet skall föja med och fatta att jag inte mår dåligt! Och det tar betydligt längre tid för mig att våga lita på min kropp att jag faktiskt mår bra.... Men nu var fallet som sådant att jag blev dålig i gen och nästa gång jag blir bra kommer startsträckan vara ännu längre för att jag ska inse det och våga lite på att jag faktiskt mår bra!
Jag blir begränsad och vågar inte åka hemmifrån på förmidagarna, har jag en tid på förmiddan tycker jag det är jobbigt och blir strässad och orolig över det dagar/veckor innan det faktiskt gäller! Så jag hoppas jag får svar snart på min undersökning och att de kommit fram till nått vettigt!
I dag har jag lill skiten för första gången och hon är inte helt nöjd med att vara med mig då hon saknar sin "pappa"! Och i morse när jag vakna komm jag ju på att Lima ska Besiktigas i dag och då blev de hela lite krångligt med lillskiten men som tur e kommer E och hjälper mig! Hoppas fröken går igenom och att hon sköter sig hon är ju inte känd för sitt tålamod när de gäller att böja och lyfta benen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar